av Hans-Georg Wallentinus
Vem var domaren på Domarudden?
Jan Matsson
Den 24 september 1810 föds
Johan, son till åbon Matts Andersson (f. 1783 i Roslags-Bro) och hans hustru
Stina Jansdotter (f. 1786 i Österåker), i Singö by. Bland dopvittnena finns
Gustaf Jansson och Brita Jansdotter, kanske bror och syster till Stina, från
Hagby by.
Som de flesta som arbetar i jordbruket blir det många flyttar för Johan, som dessutom snart står som ”Jan” i husförhörsprotokollen. Det finns en lite rolig notis om hur familjen flyttar från Singö: ”Flyttar med hela sitt hus till Grandalen d. 14 martii 1815”. Vet inte om det avser att han tog huset med sig, eller om det var hela hushållet som flyttade.
Ungefär 1819 flyttar familjen till torpet ”Träsket” som inte ligger så långt från ”Grandalen”. Omkring 1825 flyttar familjen vidare till torpet Gottsunda, men sonen Jan blir nu dräng på Hagby (där han ju verkar ha eller haft släkt).
Jan verkar ibland ”flytta
hem” och hittas på husförhören från Gottsunda, men han har också hunnit med en
sejour på ”Översättra”, dit han kommer från Gottsunda 1833. 1835 har Jan
avancerat och blir brukare till en av gårdarna i Hagby. 1849 blir han brukare
av det närbelägna Husby och senare arrendator. 1851 står han som ”brukare:
nämndeman Jan Mattsson”. På Husby blir Jan kvar till 1869, då han flyttar till
Sjöhamra vid Drängsjön. 1876 står han som ”f.d. nämndemannen” och avlider 1881.
Genom de många flyttarna fick Johan ett tag fel födelsedatum (1810-10-24), men det rättade till sig så småningom.
Påta och Sjöhamra
Påta, under Kvisslingby (i
nuvarande Österåkers kommun), är fram till omkring 1750 kvarnläge, med en
skvaltkvarn och en liten kvarndamm där ovanför. Vattnet kommer i en liten bäck
från Vin(d)sjön och Svartsjön/-tjärnen en bit norrut och mynnar i Drängsjön.
Kvarnläget kallas omväxlande Påta kvarn och Kvisslingby kvarn.
Från 1750-talet blir Påta torp, vilket det är ända fram till 1869. Till 1869 har nämndemannen Johan Matsson byggt ett nytt hus på Påta som han döper till Sjöhamra och flyttar själv dit från Husa gård, där han varit arrendator, tillsammans med hustru och en av sönerna och hans familj (tidvis även hans andra son). Sjöhamra beskrivs som ”lägenhet”. Sannolikt brukas markerna på ungefär samma sätt som tidigare. Huset är skomakeri i flera omgångar (sonen är skomakare) mellan 1879 och 1899 men det finns också periodvis torpare på platsen. Från ungefär år 1890 klassas Påta åter som torp, i och med att torparen Carl August Nyström flyttar dit. Omkring 1915 tas torpet över av Axel Leonard Löf som verkar där till 1928, då den sista personen som är skriven på Påta/Sjöhamra flyttar ut. 1939 börjar scoutverksamhet på Påta.
Domarudden
Numera är Domarudden
friluftsanläggning och naturreservat i nordöstra änden av Drängsjön. Platsen ingår
i Gillmyra by. Det äldsta namnet på platsen är Gillmyra udd(e).
I husförhörsprotokollen förekommer namnet första gången 1862, då backstugusittaren, änklingen Gustaf Ersson och pigan änkan Lotta Hansdotter flyttar dit från Oppsätra, tillsammans med ”Flickan Carolina Jospehina Jansdotter”. Rubriken i husförhörsboken är ”(Domareudden eller) Gillmyraudden”. Så redan här finns namnet Domarudden, även om Gillmyraudden är huvudnamnet. Vare sig Gillmyraudden eller Domarudden finns med i platsnamnsförteckningen i husförhörsprotokollet (Österåker AI:20a). På sidan för Gillmyra Qvarn (där också Gillmyraudden tas upp) står lite kryptiskt överst på sidan: ”D:o eger Domareudden”. Oklart om det är så, att Gillmyra by äger såväl kvarnen som udden, eller om det är mjölnaren som äger udden. Eller om det är något helt annat som åsyftas.
Benämningen ”backstugusittare” är för övrigt inte så negativ som den kan framstå idag, utan var beteckning på personer, ofta hantverkare, som inte var torpare eller något annat med särskild ”titel”. Därför ska Gillmyraudden egentligen inte klassas som torp. I varje fall inte ännu.
De första åren återfinns i det husförhörsprotokoll som omfattar åren 1861-65. I nästföljande bok (för tiden 1866-1870) bor Gustaf och Lotta kvar, men flyttar i november 1870 till Karlberg under Kvisslingby. Därefter är ingen skriven på platsen förrän 1884. Det ska också sägas att det är i denna bok platsnamnet ”Sjöhamra” nämns första gången för den nya bebyggelsen vid Påta. I platsförteckningen hade nu Gillmyra udde fått en egen rad, men det finns (ännu) inget Domarudden i platsregistret, även om det i själva boken står under rubriken ”Gillmyra udden (eller Domareudden)”.
Det tredje husförhörsprotokoll som är intressant att titta på, gäller perioden 1871-75. ”Udden” finns med i platsregistret, men sidnummer saknas. Kanske det beror på att ingen är skriven där under perioden.
Inte heller i det fjärde husförhörsprotokollet, för åren 1876-1880, finns någon skriven på Gillmyra udde. Men i platsregistret finns en mycket intressant notering. Förutom Gillmyra och Gillmyra kvarn, finns också raden för udden kvar och har beteckningen ”Gillmyraudden eller Sjöhamra”!! Vet prästen något som vi inte vet?
Det femte husförhörsprotokollet gäller perioden 1881-85. Gillmyra udde har fortfarande egen rad i platsregistret. Även om det står så i registret, är rubriken ”Domarudden” när man kommer till anvisad sida, inget ”Gillmyra udde” längre. I november 1884 flyttar en ny familj in. Det är torparen Johan Johansson Björk med familj, som flyttar från det närbelägna Gumrarö. Huset står alltså utan någon förtecknad boende i husförhörsprotokollen från november 1870 till november 1884. Notabelt är också att det från 1884 klassas som torp.
Vad visste prästen?
En nyckel till tolkningen av
ursprunget till namnet ”Domarudden” är det, som antecknas i platsregistret
1876-1880, dvs att Gillmyra udde och Sjöhamra skulle vara samma plats. Men
sedan pekar i och för sig sidnumret på Påta som ju vid den här tiden har Sjöhamra
som namn och Påta som binamn.
Jag gissar att det förhåller sig såhär: Nämndeman Johan Matsson som bygger huset vid Påta, hade som ursprunglig plan att bygga på Gillmyra udde. Namnet Sjöhamra betecknar i sin ordagranna lydelse ett markerat berg eller markerad höjd (jfr Bergshamra). Och Påta ligger definitivt inte på någon hammare. Vid Gillmyra udde är den utstickande udden däremot en hammare i miniatyr. Av den anledningen tror jag att Jan Matsson från början tänkt bygga där och kalla det ”Sjöhamra”, kanske huset rent av skulle byggas på berget ute på udden. Men något kom emellan. Platsnamnet tog han med sig till Påta.
Johan kan redan i barnaåren ha ”hittat” udden, eftersom familjen ibland bodde vid eller i närheten av Singö. Det ligger visserligen vid kustvägen, men genom skogen är det inte lång bit till Gillmyra udde och Drängsjön.
Att ingen är antecknad som boende på platsen mellan 1870 och 1884 tyder på att något annat kan ha försiggått på platsen. Om vi förutsätter att Johan Matsson var inblandad på något sätt, så avled han 1881. Johan avled 14 juni 1881 i blodförgiftning, så han var antagligen fortfarande i full vigör då han avled.
Bouppteckningen ger svaret
Bouppteckningen, som
upprättades 30 juni 1881 på Domarudden, uppgavs av hans änka, Johanna Ollengren
under närvaro av sönerna Johan Gustaf Jansson och Carl Erik Jansson.
Bouppteckningen klargör hur det exakt förhåller sig med Gillmyra udde, Domarudden, Påta och Sjöhamra. Redan 2 februari 1857 arrenderade Johan Matsson Domarudden på 25 år. Det kostade honom 2,500 kronor. Den 5 juli 1862 arrenderade han så Påta på 31 år. Kostnad 3,000 kronor. Vid sin död bodde Johan på Domarudden, medan sönerna Johan Gustaf och Carl Erik bodde på Påta. Platsnamnet ”Sjöhamra” nämns över huvud taget inte.
Med stor sannolikhet var det Johan som byggde huset på Gillmyra udde, som stod färdigt 1862, men flyttade inte dit själv förrän efter 1870. Det finns en uppgift om att den första byggnaden ingår som en mindre del av den nuvarande huvudbyggnaden, den låg alltså inte på ”hammaren”. I mitten av 1860-talet byggdes ”Sjöhamra” i Påta och var klart för inflyttning 1869. Det är möjligt att Johan insett att det skulle bli för dyrt att bygga på ”hammaren” och istället tog med sig namnet till Påta.
Antagligen flyttade han själv och hustrun först dit en tid, för att så småningom flytta vidare till Domarudden när det blev ledigt där. Kanske det var för att bereda plats för sin ena son och dennes familj på Sjöhamra? Domarudden kan därför kanske betraktas som Johans och hustruns undantagsstuga.
Då Johan/Jan avled var han god för strax över 7,400 kronor i 1881 års penningvärde. Bland kvarlåtenskapen fanns 1 häst, 3 kor, 3 tackor och 2 lamm, 1 gris och 6 höns. Jan hade också 1 ekstock (!), 5 mörtnät (??), 2 stornät och ett parti kassar.
Sönerna bodde på Påta av och till. Sonen Johan Gustaf Jansson bodde där ända från 1869 och Carl Erik arbetade något år som skomakare på platsen. Sedan är det en helt annan historia att Johan och hans hustru hela tiden var skrivna på Påta/Sjöhamra. Men prästerna visste naturligtvis hur det förhöll sig och kallade bostället Domarudden redan från början, även om det inte var det officiella namnet. Arrendet gick ut 1884 och det var då huset kunde användas som torpställe.
Det skulle ha varit intressant att höra hur pratet gick i socknen om nämndemannen som ”bytte ner” sig från arrendet på Husa till det här lite tillbakadragna livet som torpare på Domarudden. Kanske man till och med drev med honom och kallade honom ”domar’n” även fast han inte var det. Eller så var de tvärtom, en hederstitel med syftning på hans klassresa från torparson till aktad nämndeman i häradet.
I Post och Inrikes Tidningar finns i februari 1882 en kungörelse om offentlig auktion som ska förrättas på Domarudden och gäller 30 års besittningsrätt till lägenheten Påta, med tillträde 15 mars 1883. Ett alternativ är tio års arrende (resten av den period han hade betalat för). Uppenbarligen hade familjen fått ytterligare 20 års besittningsrätt utöver de 31 åren.
Jag har inte hittat några uppgifter på vad som blev resultatet av auktionen, men det verkar som om någon köpte in sig på de tio årens arrende. Ett resultat av auktionen blev att änkan Johanna och sonen Carl Erik flyttade till Norrö den 1 november 1882 och samma dag flyttade sonen Johan Gustaf till Gillmyra. Och därmed tog Johan Matssons ”klans” era på Påta och Domarudden slut. Johanna överlevde sin make med 16 år.
De sista åren av 1800-talet var det stor omsättning på boende på Påta, som från då blev mer renodlat torpställe. Från 1883 bodde förre mjölnaren i Gillmyra här, men blev 1894 – när det tionde arrendeåret gått ut - brukare på Gillmyra udd (Domarudden var inte nämnd i det sammanhanget längre). Häradsekonomiska kartan från omkring år 1900 tar dock upp namnen Sjöhamra och Domarudden.
Med detta slutar historien om domaren på Domarudden. Inte en domare kanske, men en nämndeman. Och det är väl inte så illa det heller för en person som gjort klassresan från torparson till arrendator av Husby gård och tillika nämndeman?
Och då återstår bara frågan vem drängen i Drängsjön var.
Källor
AI:19 (1856-1861), bild 50, - sid. 36, 43-46
AI:20a (1861-65), bild 2450 – s.46
AI:21a (1866-1870), bild 2630 – s. 68
AI:22a (1871-75), bild 2710 – s. 70
AI:23a (1876-1880), bild 2710 – s.62
AI:24a (1881-1885), s. 61
Födelsebok, Österåkers socken C:6, s. 39
Post- och Inrikes Tidningar 15 februari 1882
Åkers skeppslags häradsrätt FII:31 (1878-1884), sid. 246-250
Österåkers hembygds- och fornminnesförening (https://www.hembygd.se/osteraker/page/24399) [om torpen Påta och Domarudden]
Rev. 2024-01-25
Mail från Hans-Georg Wallentinus:
Tror du borde läsa den här artikeln också. Den tillkom innan jag började leta efter vem domaren på Domarudden var. Det utspelar sig, vad gäller Österåker, några år efter att Jan Mattson gått bort och arrendet av Domarudden upphört. Därför finns det lite uppgifter i den här artikeln, som jag redde ut när jag ”jagade” domaren. Artikeln publicerades i en e-bok som en av administratörerna till Facebook-gruppen ”Släktforskning” gjorde 2022.
Att jag över huvud taget kom in på det här spåret beror på Skymningsspelet Huldrans natt som spelades på Domarudden många år. Kring den person som är huvudperson i artikeln gjordes en story till skymningsspelet. Han fick då namnet ”Båtsman”. Inte så mycket Österåkershistoria, men ett intressant människoöde visade det sig. Det var en hel del råddigheter med namnet och platsen i husförhören från 1860 och framåt, men jag hade inte tid att rota i det mer vid det tillfället.
De senaste åren (från Covidutbrottet) har det istället för ett skymningsspel varit ett mer begränsat ”Huldrans afton” som genomförs vid Svarttjärn precis norr om Påta. Nina, som är ansvarig för Huldran, frågade om jag visste någon om Påta som ligger vid utloppet från Svarttjärn, eftersom det skulle varit plats för en kvarn. Nyfiken som jag är, letade jag omkring bland kyrkböckerna och hamnade till slut tillbaka i de råddiga namnbruken i husförhören som jag lämnat därhän när jag skrev den första artikeln. Men det redde upp sig någorlunda, när jag hittade ”domarens” bouppteckning.
/Hans-Georg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar